7. Nationell kulturpolitik och ansvarsfördelning

1974 års kulturpolitik var den sista tegelstenen i bygget av folkhemmet. 1997 gjordes en summering av tjugo års statlig kulturpolitik med några justeringar, bland annat blev kulturpolitiken nationell till skillnad från tidigare. Riksdagsbeslutet 1974 har haft stor betydelse för kulturpolitiken fram till idag. På både regional och kommunal nivå började man dock under 1980-talet att alltmer driva en självständig kulturpolitik. Den nationella kulturpolitiken hade betydelse för att slå fast kulturen som ett eget politikområde och för uppbyggnaden av den offentliga organisationen av kulturen. Men samhället har förändrats, kulturbegreppet vidgats och den digitala revolutionen ger helt nya förutsättningar. Det finns därför anledning att se över den nationella kulturpolitiken.

 

Även om 1974 års kulturpolitik var en statlig politik var avsikten att den skulle vara vägledande och pådrivande för landsting och kommuner. Den innebar också ett slags kontrakt mellan stat och landsting vad gäller ansvarstagandet för länsinstitutionerna – länsteater, länsmusik, länsmuseer och länsbibliotek. Staten tog ekonomiskt ansvar mot att landstingen – i vissa fall även storstäderna – kom med en motprestation. Det statliga ekonomiska åtagandet har över tid minskat men är alltjämt av avgörande betydelse. Genom Rikskonserter, Riksteatern och Riksutställningar tar staten ansvar för en jämlik spridning av kultur i landet. Som fundament för det fria kulturlivet finns kulturrådets stöd för produktion och distribution samt en rad statliga stipendier. Kommunernas och landstingens totala kulturbudgetar är t.o.m. större än den statliga och utgör därmed en förutsättning för ett lokalt kultur- och föreningsliv – inte minst vad gäller amatörkultur.

• Har de nationella kulturpolitiska målen fortfarande relevans eller bör de ändras?
• Vad är statens, landstingens och kommunernas ansvar för kulturen? 
• Diskutera en socialdemokratisk kulturpolitik vad gäller kulturarvet och värdefulla kulturmiljöer.