5. Sponsring, partnerskap och konkurrensutsättning
Det fria kulturlivet är en motor för kulturlivet i stort och driver den konstnärliga utvecklingen framåt. Kultur och kulturella uttrycksformer behöver ett långsiktigt engagemang från det offentliga beroende på att konstnärliga processer måste få ta tid på ett sätt som inte går att jämföra med marknadsdriven produktion. Sverige har ett förhållandevis starkt offentligt kulturstöd från stat, region och kommun men det räcker inte för att täcka alla kulturens kostnader. Den privata finansieringen står för närmare 70 procent av all kultur som produceras i Sverige. Diskussionerna om sponsring och kulturens självklara behov av integritet har böljat fram och tillbaka. Men inom kulturlivet har det oftast varit en realitet att jobba mot ett privat näringsliv för att hitta sponsorer. Det finns en gräns för hur stor tid det arbetet får ta för att inte äventyra det konstärliga och kulturella arbetet. Framgång bygger då på att det råder högkonjunktur d.v.s. att det går bra för det privata näringslivet. Idéer om att enskilda individer skulle vilja agera mecenater i dagens Sverige saknar grund. Det finns alltid ett fåtal förmögna som är intresserade av att sponsra eller i egen regi driva konst- och kulturverksamheter. Men de är sällsynta och till skillnad från ett land som USA saknar vi sådana traditioner.
Vi ser idag ett ökande intresse för partnerskap mellan det offentliga och det privata där föreningslivet ofta utgör en tredje part. Det gäller främst evenemang och när det ska byggas stora hallar och arenor avsedda för både idrott och kultur. Det fria kulturlivet ingår mer sällan i sådana partnerskap, men med en strategisk kulturpolitik skulle det vara möjligt även inom det kulturfältet. En sådan utveckling skulle skapa nya möjligheter för det offentliga att stödja det fria kulturlivet utöver befintligt kulturstöd och skulle även kunna inriktas på andra former av partnerskap än enbart uppförande av byggnader. Konkurrens kan innebära att det fria kulturlivet ges möjlighet att komma in på en arena som tidigare varit ett givet ansvarsområde för det offentliga. Offentliga kulturinstitutioner har långa traditioner och bär både kulturarvsuppdrag och uppdrag att skapa nytt vilket gör det längre till snabba omställningar när samhället förändras. Konkurrensutsättning inom kulturområdet upplevs dock oftast vara oförenlig med kulturpolitikens målsättningar och det finns farhågor för ett förytligande av kulturen .
- Finns ett ökat behov av sponsring och enskilda individers stöd till kulturen och finns det hinder i form av skatter som bör ses över för att gynna en sådan utveckling?
- Sverige och Stockholm behöver ett nytt operahus. Operahuset vid Gustav Adolfs Torg byggdes med betydande bidrag från familjen Wallenberg. Hur ser ni på ett nytt operahus finansierat t.ex. av de fyra storbankerna?
- Är konkurrensutsättning inom kulturfältet oförenligt med grundläggande målsättningar inom kulturpolitiken eller kan det vara ett komplement till stöd för ett fritt kulturliv?
