3. Den virtuella arenan
Den virtuella arenan med Internet, det audiovisuella med digitalisering av rörlig bild och dataspel samt virtuella världar innebär en revolution för konst och kultur. Aldrig tidigare har konsumtion och produktion av kultur varit så tillgängliga och möjligheterna att som kulturskapare styra över den egna konsten varit så stora. I dagsläget finns enorma chanser för den oetablerade konstnären och kulturarbetaren att nå ut till en global publik. Det finns också flera exempel på helt okända musikartister som på kort tid lyckats erövra världen och samtidigt helt kontrollerat distributionen. Parallellt finns en hotbild mot kulturskaparen och hans/hennes konstverk, komposition eller film då fildelningen på Internet sätter upphovsrätten på undantag.
Digitaliseringen, Internet och den virtuella arenan innebär helt nya utmaningar och möjligheter för den offentligt finansierade kulturen och kulturpolitiken. Dataspel – där spelaren både ”regisserar”, ”skådespelar” och samtidigt ser ”filmen” – ställer en traditionell indelning mellan skapare och betraktare på ända. Internetsidor som myspace, YouTube och till viss del även Facebook gör brukaren i högsta grad delaktig och innebär att man både upplever och skapar eget material. Det talas därför idag om deltagarkulturer där de nya möjligheterna för konsumtion och produktion av kultur innebär att gränsen mellan utövare och publik suddas ut. En tidigare indelning mellan en kulturpolitik för utövare och en för publik blir därmed inaktuell. Den virtuella arenan ger också upphov till förutsättningar för ökad demokrati. I en tid då vi alltmer ser ett monopoliserande av medierna med endast ett fåtal stora ägare har vi fått nya möjligheter till ett breddat utbud med debattsidor, bloggar och webb-tv via Internet. Communities eller nätgemenskaper innebär att människor i olika åldrar, med olika nationaliteter och bakgrunder kan mötas och samlas kring upprop och manifestationer som på kort tid kan ge ringar på vattnet. Det handlar om nya former för föreningsliv och folkbildning som förmodligen skulle ha gjort Oscar Olsson både kallsvettig och lycklig.
• Hur kan en socialdemokratisk kulturpolitik stödja den utveckling vi nu ser i ”den virtuella världen”?
• Public service är en hörnpelare i en socialdemokratisk kulturpolitik. Hur kan vi stärka Public service ställning i den ”nya virtuella världen”?
• Hur ska arbetarrörelsen möta ägarkoncentrationen – och EU-kommissionens argument mot t.ex. presstöd – som hotar åsiktsbildningen, debatten och mångfalden på den svenska mediemarknaden? Krävs det lagstiftning?
