Lars Hjalmarsson inledde mötet med att hänivsa till det diskussionunderlag som KSF sammanställt i april 2008 och som nu skickats ut för synpunkter. Underlaget som tar upp sju diskussionsteman har gått ut till systerföreningar runtom i landets arbetarkommuner samt (s) politiker i kulturnämnder. Det har även skickats till de fackliga organisationerna inom kulturområdet, media och olika kulturpersonligheter. Under hösten sammanställs synpunkterna och kommer att offentliggöras i samband med en konferens den 15 november som arrangeras av KSF i samverkan med ABF.
Lars H anförde tillsammans med Calle Nathanson att materialet inte utger sig för att vara heltäckande inom kulturområdet och poängterade att det inte ska uppfattas som att vissa områden inte får plats i en ny socialdemokratisk kulturpolitik för att de inte tas upp i materialet. De utvalda teman är dock enligt KSF områden som partiet måste ta klara ställningstagande kring. Diskussionen på mötet inleddes med frågan ”vad är det för fel på den socialdemokratiska kulturpolitiken som förts under perioden 1994-2006?”.
Deltagarna ansåg inledningsvis att i grunden har den socialdemokratiska kulturpolitiken som den formulerats med ursprung i 1950-tal och tydligt formulerad i 1974 års proposition varit mycket lyckad men att samhället av olika anledningar genomgått förändringar som gör att det behövs en uppdatering. Inte minst behövs ökade anslag för kultur för att möta de ständiga kostnadsökningarna. Några frågor som måste lösas och där socialdemokratin inom kort behöver ta ställning var enligt flera av deltagarna:
regionförstoringen, finansieringmodeller för de decentraliserade statliga medlen, publik arbetet – “vad vill vi uppnå”, organisationsfrågorna kring de statliga kulturmyndigheterna och då inte minst Kulturrådet, internationaliseringen, gemensamma kulturpolitiska mål för stat-region-kommun, Public Service och hyreskostnader för kultuverksamheter.
Lars H lyfte diskussionstema nr fyra i underlaget som handlar om en ”nationell politik för bibliotek, musik- och kulturskolor”.
Deltagarna diskuterade behov av lagstiftning för musik- och kulturskolor i likhet med bibliotekslagen och det rådde delade meningar om detta. Vissa påpekade vikten av ett kommunalt självstyre och ett redan starkt befintligt ansvarstagande för dessa verksamheter. Andra menade att staten måste kunna garantera en jämlik tillgång för inte minst barn och ungdom och därför måste det finnas tydligt reglerad lagstiftning för båda dessa verksamheter. Det behövs miniminivåer som riksdag och stat ska sätta. En annan synpunkt innebar en medelväg där staten skulle ta ansvar för utvecklingsfrågor, uppföljning, metod- och kompetensutveckling inom bibliotek och kulturskoleverksamheterna. Diskussionen övergick också i kritiskt konstaterande om bristerna i samverkan mellan kultur och skola där den sist nämnda inte i tillräcklig omfattning ser vikten av estetiska lärprocesser och det egna skapandet.
Lars H tog som sista diskussionstema upp ”kulturarbetarnas villkor och pensioner”.
Flera av KSF:s kulturarbetare vittnade om de odrägliga arbetsvillkor som råder på offentligt finansierade kulturinstitutioner som exempelvis Stockholms Stadsteater. De flesta yrkesverksamma har långa högskoleutbildningar och omfattande studieskulder men om man överhuvudtaget har ett jobb är lönerna låga och anställningstryggheten dålig. Pensionen vågar man överhuvudtaget tänka på. Andra exempel togs från bildkonstnärsområdet. Allianserna (teater, dans och nu också musik) diskuterades och vissa var initialt kritiska i allmänhet men samtalet fokuserades på hur allianserna måste utvecklas och komma att omfatta avsevärt fler konstnärligt verksamma. ”Allianserna är bra för de som omfattas men det är endast en mycket marginell grupp”. Ett förslag som väcktes var att det offentliga måste ta ansvar och skapa mötesplatser även för dem som inte omfattas av allianserna. Vad gäller pensionssystemet rådde gemensam uppfattning om att det är skamligt att socialdemokratin gått med på den lösning som nu råder men att tiden är mogen för en revidering med särlösningar för kulturarbetarna! Även momsfrågan diskuterades och allmän kulturmoms om 6 % föreslogs.
Vid tangentbordet
Calle Nathanson
