1. Föreningsliv och folkbildning
Sverige har en lång tradition av föreningsliv och folkbildning med rötter i det sena 1800-talet och väl utvecklat in i 1900-talets början. Biblioteksreformen 1912 innebar födelsen av studiecirkeln, ivrigt påskyndad av folkbildningsmannen Oscar Olsson. I dagens samhälle är diskussionen om föreningsliv och folkbildning högst aktuell. Det kallas ofta idag för civilsamhället. Dit räknas frivillig verksamhet som t ex kvinnohus, ”morsor och farsor på stan” och KRIS Såväl på EU-nivå som inom stat, landsting och kommuner uppmärksammas och utvecklas metoder för civilsamhällets engagemang.
Samtidigt som medlemstalet i politiska partier och det traditionella föreningslivet stadigt minskar märks ett nytt och växande intresse för samhällsengagemang och samhällsansvar. Medborgare vill generellt ta ansvar för samhällsutvecklingen och aktivt engagera sig, och gör så inte sällan i nya föreningar, organisationer och många gånger via olika gemenskaper på Internet.
De stödsystem som finns från stat, landsting och kommuner för folkbildning och föreningsliv hänger många gånger inte med i den samhällsförändring som pågår. På kommunal och regional nivå har det till viss del gjorts översyner, medan staten – trots flera olika utredningar – haft svårare att genomföra förändringar. Det finns ett stort behov av att stödsystem matchar nya sätt att organisera sig inte minst genom Internet. En stor utmaning är att låta ett civilsamhälle, som vill engagera sig och ta ett ökat samhällsansvar, göra det. Vi lever idag i ett kunskaps- och informationssamhälle där det livslånga, informella lärandet får ökad betydelse. Både bibliotek och folkbildning är centrala parter för att erbjuda jämlika förutsättningar och möjligheter för alla att möta de nya utmaningar som kunskapssamhället innebär.
• Vilka värden har ett starkt föreningsliv och en stark folkbildningsrörelse i dagens samhälle?
• Finns det en gräns mellan det offentligas ansvar och civilsamhällets? Var går den?
• Hur kan civilsamhället med föreningslivet och folkbildningsrörelsen som grund ges utökade möjligheter att ta samhällsansvar?
